Ett Hantverksyrke som fortfarande behövs!

Stockholms Skomakarmästares CentralOrganisation bildades 1899. Detta blev grunden till

SVERIGES SKOMAKARMÄSTARFÖRBUND.

Alla skomakare vet att deras yrke inte är lätt att lära, men allmänheten kan många gånger vara av en helt annan uppfattning. Duger man inte till något annat kan man alltid bli skomakare.


En mor kommer in till mäster med sin son och frågar om han inte kan få komma i skomakarlära:
-Si han ä inte rikti klok, så jag tänkte han skulle kunna bli skomakare.

Under skråväsendets dagar var det inte lika lätt att bli antagen till lärling som i vår tid. Den äldstaskråordningen från år 1474 föreskrev att Mästaren endast fick ha en lärling. Lärotiden varade i tre till fem år, med långa arbetsdagar ofta under en sträng Mästare. Lärlingen hade på sin lott att utföra alla grovsysslor på verkstaden. Sedan han lärt sig att tillverka "resp" (becktråd) fick han sy lappar på gamla skor. Därefter fick han lära sig att sticka och spanna, och uppnådde ofta stor färdighet i detta. Det var också lärpojken som alltid fick göra de sämsta reparationsarbetena.

Gesällerna hade inte heller en dans på rosor. Först sedan de börjat sammansluta sig i gesällsällskap fick de en bättre status. En gesäll kunde inte ostraffat sluta sin anställning hos en Mästare. Han riskerade då att bli arbetslös eftersom andra Mästare inte vågade ta honom i sin tjänst. Gesällerna hade fri kost och logi (man kunde bo under vidriga förhållanden) samt lite kontanter.

Lönen var mycket liten och på grund av detta var gesällerna oftast ogifta genom hela livet. Deras sammanslutning kallades därför ogifta gesällskapet.


Skattmasen kom och sökte gesällen Henning Bergström. som slarvat med skatten. Henning tog själv emot, men svarade:
-Nej, han dog han, och det var synd det, för han var en bra karl.

Något senare fick skattmasen reda på att Henning var i livet och att han nu skaffat sig en egen verkstad. Han gjorde ett nytt besök och frågade efter Henning Bergström.
-Ja, det är jag det.
-Men sa Ni inte att han var död förra gången jag frågade?
Henning, som för tillfället hade gott om pengar, svarade lugnt:
-Ja, se det var då det.


Yrket började moderiseras först på1920 - 1930talet, då enklare maskiner började användas. Dock var lönsamheten låg och skomakarna hade dåliga tider.

Runt 1950 - 1960 kom ett nytt mode med smala klackar som slets ut snabbt. Nu ställdes det nya krav på skomakaren. Det skulle gå snabbt, kunden hade bråttom att få sina arbeten utförda.

Detta gjorde att skomakarna började modernisera sina verkstäder och skaffade nya maskiner som gjorde tidsödande arbeten snabbt. Du kan på våra medlemmars hemsidor se hur moderna skomakerier ser ut idag jämfört med det gamla skomakeriet vi visar här. En del av verktygen används dock fortfarande, då skomakeri även idag är mycket av ett hantverksyrke.

Bilden av en skomakare som sitter på sin pall med svanhalsen framför sig och pliggar skor, medan gesällen sitter bredvid och avlappar skor med becktråd för hand är idag ett minne blott.

SVERIGES SKOMAKARMÄSTARFÖRBUND har som målsättning att bedriva en långsiktig och målinriktad utbildning för sina medlemmar, och att få så många skomakare som möjligt att avlägga MÄSTARBREVSPROV.