Skomakaryrket genom tiderna

De första skorna

De första skorna har hittats i Egypten som har en av jordens mest kända forntidskulturer. Egyptierna var ett levnadsfriskt folk som gärna ville färlänga livet så mycket som var möjligt. Livet efter döden var dock enligt deras mening en bättre och vackrare fortsättning på jordelivet. För att förbättra detta liv efter döden lät man dem få med sig många bruksföremål i graven, bland annat skor.

Redan under den första dynastin, cirka 4000 f Kr, gjordes sandaler av papyrus, palmblad, trä samt i undantagsfall också av guld. Från den romerska kejsartidens Egypten, har man funnit massor av sandaler, tofflor, skor, ja till och med stövlar av läder.

Medeltidens skomakare och skomakeri

I Sverige antas hantverket som yrke vara lika gammalt som de på olika sätt bildade städerna. I en del fall anses det även vara jämnårigt med hednatidens handelsplatser, eller köpingar. Skomakaren arbetade då i trånga och på grund av eldfaran, dåligt upplysta lokaler.

Skorna skomakaren hade att sälja, sålde han från öppet vindöga. På kvällen fällde han ner luckan till vindögat, på dagen hängde det sen en lång stång full med skor över den.

I vår allmänna stadslag från 1350 nämns flyktigt skomakare bland andra hantverkare, några yrkesorganisationer nämns däremot inte. Skråväsendet sägs ha uppkommit efter tyska förebilder. Från början antas hantverkarna dock ha varit med i de mer kommersiella gillena, men klyftan mellan handel och hantverk vidgades med tiden alltmer. Hantverkarna bildade till slut egna intressesammanslutningar (kompanier eller ämbeten) med skyddshelgon.

Först på 1400-talet lagfästes kompaniernas eller ämbetenas reglementen. Med detta ville man åstadkomma en viss standard på hantverkaren och hans produkter, reglera utbildning och konkurrens samt koncentrera näringarna till städerna. Trots detta var man precis som tidigare tvungen att låta jordbrukarna samt en del kloster och frälsemän hålla sig med egna hantverkare, bland annat skomakare. Dessa undantag från skrånas ensamrätt blev ofta föremål för tvistigheter.

Skråväsendet

De regler som under medeltiden utfärdades för en viss grupp av yrkesmän kallades för skrå. Bland dessa regler fanns både inskränkningar och förmåner, bland annat privilegier att driva ett yrke. Med tiden kom ordet skrå att beteckna en sammanslutning, men från första början var det det pergament som stadgan var skriven på.